Artikel i SmålandsTidningen

LÖRDAGEN DEN 13 SEPTEMBER 2008

Öppna famnen för Öppna händer

MARIANNELUND
Frosta av frysen, hänga upp tavlor, bära in pellets, sy gardiner, höststäda trädgården, måla naglarna, baka kakor, leka med barnen…
Nej, detta är inte ett utdrag ur helgens att-göra-lista utan exampel på vad folkhögskolans Öppna händer hjälper Mariannelundsborna med. I år fyller verksamheten tio år.

Matilda Limslätt Petersson har aldrig manglat lakan i hela sitt liv. Mona Joelsson vet hur man gör men kan inte använda mangeln i sin tvättstuga själv. Hon instruerar och Matilda lär sig. Allt under trivsamt småprat och glada skratt.

– Jag tycker att det är otroligt roligt att gå möjlighet att fortsätta att träffa ungdomar i samma ålder som de jag undervisade när jag arbetade, säger Mona Joelsson och tillägger att hon sätter stort värde på att få hjälp med alla de saker som hemtjänsten inte kan eller får göra.

– Öppna händer har varit här varje vecka sedan vi fick kontakt med dem och de har hjälpt oss med allt från att städa bokhyllan till att baka paj. Det är tomt när de har sommarlov, ler Mona, som inför höstpremiären i veckan laddat upp med en rad arbetstuppgifter, både ute och inne.

Även om många av de som får hjälp genom Öppna händer är äldre finns det ingen åldersgräns neråt.

– Vi hjälper alla. En stressad småbarnsfamilj kan vara i stort behov av avlastning och den möjligheten tror jag inte att mariannelundarna har upptäckt än, säger Lena Rimås, som tror att det finns en större marknad för Öppna händer.

Hon är också övertygad om att verksamheten kommer att finnas kvar om ytterligare tio år.

Lite kan betyda mycket

– Ja, det här är så pass viktigt. Vi ser att vi betyder mycket för alla som vi hjälper men kunderna betyder också jättemycket för vår skola. Allt kan man inte läsa sig till i böcker, säger Lena Rimås och eleven Lena Nordqvist, som gick BibelSocial i fjol håller med:

– Jag har framför allt lärt mig att en liten insats kan betyda väldigt mycket för en annan människa. Ofta mår vi dåligt för att vi sätter upp stora mål som vi inte kan nå upp till. Men i Öppna händer blir det så tydligt att det räcker men en liten gärning, säger Lena.

Som bonus har hon blivit hejare på att putsa fönster men hon har också lärt sig att lyssna och prata med helt okända människor.

– Alla tog emot oss med öppna armar och verkade känna sig trygga med oss trots att vi aldrig träffats tidigare. Jag kände mig alltid välkommen och behövd, avslutar Lena, som önskar att hon kunde ta med sig idén hem och starta upp ett liknande hjälparbete på sin hemort.

Carina Nilsson